hede turistbyrå

Det finns bara ett original

Mr. Big Shit

Hede turistbyrås historia började i januari 1983. Innan dess hade Hede i turistiskt avseende varit ihopkopplad med Klövsjö/Vemdalens turistförening. Men då ville några företagare i Hede bryta sig loss, bilda en egen turistförening och bygga upp en egen turistbyråverksamhet i Hede. Tanken var att marknadsföra området Hede-Hedeviken-Långå-Ransundet-Råndalen-Särvsjö. Det var då Horst Kuehne kom in i bilden. Den dåvarande styrelsen med Bengt Liljemark som ordförande provanställde honom 830115, inte minst p.g.a. att han kunde prata flytande engelska och tyska och för hans kunskaper och erfarenheter med PR, försäljning och marknadsföring och fastanställningen kom 830901. Direkt i början var det dock ganska segt, med många sömnlösa nätter för Kuehne till följd. Var börjar man? Han fick ta över ett bakrum på Hede Camping, ett då kommunalägt företag med namnet HTAB, i vilket det utom 4 väggar, en dörr, ett värmeelement och en strömbrytare för ljuset fanns endast tomma intet. Han fick av dåvarande VD:n Ernst Westlund låna en stol, ett bord samt en telefon. Som "startkapital" fick han ta över en fiktiv kassa med runt 20 000 kronor i skulder för en före hans anställning gjord broschyr. Första projektet för turistbyrån var att framställa "Nytt från bygden", en enklare broschyr med nyheter från bygden, och tillsammans med lokala företagare ta fram ett häfte med rabattkuponger, den s.k. "Hede-Checken". En blå-gul medlemsdekal utvecklades och en intensiv medlemsvärvning sattes omedelbart igång. Ivan Lunnehed ritade områdets första led- och spårkarta och redan till vintersäsongen 1983/84 kom turistbyråns första annonsfinansierade turisttidning. Det nybildade Hedebygdens Turistråd fick vid starten 30 000 kronor i kommunalt driftsbidrag, som dock inte ens täckte de mest elementära kostnader. "Låglandssommarturism" var på den tiden relativt okänt i Härjedalen som dessutom ansågs vara "inget att satsa på". Kommunen ville av den anledning stödja endast de etablerade vinterturismområdena Funäsdalen och Klövsjö/Vemdalen. Vid första årets bokslut kunde dock turistbyrån, trots det ingående underskottet, redovisa en vinst på ca 18 000 kronor!

 

Från Hede Campings bakrum i huvudbyggnaden var nästa steg längs turistbyråvägen att i maj 1984 flytta verksamheten till en egen stuga på den stora parkeringen, som sponsrats av Sonfjällsstugan AB och några andra företagare i byn. Något år senare hade turistbyrån växt ur sin kostym och letade efter en ny lokal. Ett ypperligt tillfälle erbjöd sig i april 1986 att flytta till Gun Liljemarks Hemslöjdsaffär vid korsningen Riksvägen/Ljusnevägen och den turistvänliga tillgängligheten gjorde att antalet besökare på turistbyrån flerdubblades redan första året därefter. Strax efter lokalbytet ändrade man av marknadsföringsskäl även namn från Hedebygden till Sonfjällsbygden. 1986 övertog Inga Eriksson "Fjällslöjden" och ett givande och lönsamt samarbete inleddes, till gagn för alla besökare. Det var ett lyckat partnerskap, då man inte bara bytte tjänster vid behov, utan också delade på lokalkostnaderna. Efter 2 år slutade Inga Eriksson med verksamheten och turistbyrån tog över hela lokalen. Allt eftersom, trots medföljande högre lokalkostnader, skaffades all kontorsutrustning som behövdes, även brevpapper och kuvert med björn och Sonfjället som logotype. Nästa steg var inköp av kunddiskar, kundtelefon, möbler, broschyrställ, kaffebryggare o.s.v.

 

Under åren utvecklades turistbyrån till rena museet, där fanns en hel rad uppstoppade lokala djur och fåglar att skåda, t.ex. älg, björn, tjäder, orre, järpe, fjällripa, bäver, räv, lodjur, mård, renskinn, olika horn o.s.v. Det fanns också en mängd olika stenarter, mossor, lavar och växter från området. Det utvecklades även långt över 100 olika flygblad på olika språk över flora, fauna, kultur och sevärdheter i Sonfjällsbygden samt kartblad över Hedebygden och markerade vandringsleder på Sonfjället. Så småningom kunde man även trycka en egen fyrfärgsbroschyr för Hede, "Hedevykortet" i A4 format samt, genom samarbete med kommunen, den för landskapet gemensamma fyrfärgsmappen på olika språk. När företagare såg att det hände något positivt stod dem i kö för att bl.a. köpa de annonsplatser som sattes upp på väggarna. Turistbyrån utkom också årligen med både en sommar- och en vintertidning, som var mycket uppskattade av turister tillika ortsbor och som fick stöd av nästan alla företagare i bygden genom att de köpte annonser. T.o.m. bysamfälligheterna i Hede, Långå och Hedeviken ställde på den tiden upp med några välbehövda slantar.

 

Produktutvecklingen gick framåt med stora steg, d.v.s. aktiviteter i turistbyråns regi skapades i rask takt, som guidade vandringar till Särv- och Sonfjället, Lillråndan, Västsäterns fäbod, björniden m.m. Det blev fiske och jakt, "baka-baka-kaka" på Jim McPhersons bageri med av turistbyrån sponsrade förkläden med björntryck, skattjakt för barn samt guidad bäversafari och olika pristävlingar. Guidad älgsafari med buss, som STORA SKOG sponsrade, var en av de populärsta aktiviteterna där bussarna alltid var fullbokade, ibland 3 veckor i förväg. Vid Rökojan stod Alf Jönsson, Stieg Englund och Sven-Allan Jonsson iklädda folkdräkt och tog emot busslaster med turister. De spelade härliga visor medan Inga-Britt Backman satt igång elden för korvgrillning. Notdragning med fiskgrillning, varje vecka återkommande utsläpp av hundratals presentballonger, 3-dagars "Sonfjället runt"-vandringar med övernattning och mat på fäbodar, nästan alltid fullbokade bussturer till Långåkraftverket, Stig Lindes "berättarkväll" i kåtan vid Nysätergården som handlade om troll, "småfolket" och björn. Kulturmärket "Hedense Sigillum"-vandringar, björnvandringar med björnmärken i emalj m.m. blev uppskattade aktiviteter. Kuehne tog också fram bl.a. käppmärken, ett antal olika klistermärken samt T-shirts, tröjor och förkläden med björntryck, Stig Lindes gipsplattor med fotavtryck av björn, vildmarkspåsen o.s.v. och lanserade även "Sonfjällsskräcken" samt en i samarbete med Yngve Åslund framtagen väggtallrik med Sonfjället och björn.

 

Han skapade 1985 det populära programmet "Haute Route" (Sonfjället runt) med gulddiplom i A3 format och ett vackert tygmärke med Sonfjället, björn och mosippa. Det eftertraktade program och tygmärke "Fiske Champion" var ytterligare en av turistchefens snilleblixtar, vilket så småningom övertogs av kommunen och som än idag värderas högt av både svenska och utländska fiskare. Vidare fanns de alltid fullsatta visningarna av Hede Fotoklubbs fantastiska och populära bildspel på turistbyrån.

 

Under tidens gång fick turistbyrån också en ansiktslyftning. Flaggor från alla europeiska länder fladdrade på stugan, den svenska och landskapets flagga vajade på masterna. Dessa plus hammock, trädgårdsmöbler och solparasoll samt blommor i rabatterna hälsade turisterna varmt välkomna. Esbjörn Hellström sponsrade genom Sonfjällsstugan AB en sandlåda med leksaker, en ställning med 3 gungor samt en stor träbjörn (!) vid riksvägen, tillverkad av "Snickar-Kjell" i Långå. En stor skylt med "Turistbyrå" och landskapsblomman Mosippa sattes upp. T.o.m. hundarna "fick sitt": en plats i skuggan med krokar för att knyta fast dem, komplett med vattenfylld skål, hundgodis och bajspåsar/-nedkast, medan husse och matte hämtade information och broschyrer på insidan! Inne på turistbyrån bjöds det alltid på kaffe, varm choklad, kakor och godis, från tidigt på morgonen till sent på kvällen, tack vare lokala företag som gratis ställde upp med varor. Redan före kl. 7:00 på morgonen fanns det oftast turister utanför turistbyrån för dagens första kaffekopp, i väntan på starten av de gratis guidade vandringar!

 

Det som turisterna tyckte mest om var att turistbyrån under säsongen alltid var öppen från kl. 7 på morgonen till kl. 19 på kvällen, 7 dagar i veckan, utan avbrott för varken lunch eller kafferaster! Här var man alltid redo att hälsa gästerna välkomna och resultatet lät inte vänta på sig. Som mest hade turistbyrån över 450 besökare, på en enda dag! Det var alltid stor brist på parkering, trots att man hade fått lov av kommunen att till detta använda ängen mitt emot och den framför mot riksvägen. Även Ljusnevägen fick tjäna som parkeringsplats som många gånger gjorde det svårt för de boende att komma förbi till sina hus.

 

När Kuehne 1984 började med gratis "kaffekampanj" för genomresande och 1986 med gratis aktiviteter för turister blev Hede känt över hela Sverige. Radio och tidningar från hela landet rapporterade om det i Sverige hittills okända greppet att locka turister till Hede. De enda som då var negativa var några enstaka turistföretag och turistföreningar som p.g.a. oförståelse och bristande PR-kunskaper tyckte att "turisterna ska f.i.m. betala för sig" och Kuehne t.o.m. anklagades för att vara osolidarisk! De var inte ens medvetna om att turister faktiskt "betalar för sig" genom att stanna i Hede, bo, äta, köpa bl.a. livsmedel, drivmedel och souvenirer i området. Turistchefens knep var att förmå de lokala företagarna att ställa upp och betala kalaset, som i "återbäring" fick många fler kunder att handla - affärerna i området hade då enligt statistik ökat omsättningen med upp till 40%!

 

Under somrarna var tidningarna fulla med allehanda aktiviteter, där dock HEDE tog upp det största utrymmet. Det fanns många turistbyråer och andra organisationer som kom från när och fjärran för att se vad hela uppståndelsen med Hedes turistbyrå berodde på. I augusti 1986 kom t.o.m. en stor delegation med Länsturismchef Åke Ljusberg i spetsen, tillsammans med riksdagsledamöter från bl.a. Gotland och Malmö, representanter från staten, länet och kommunen samt Naturvårdsverket och Sveriges Turistråd, för att se och lära sig om "Kuehnes sätt" att skapa och hantera en lyckad "låglandsturism" för Hedeområdet. Kuehne hamnade p.g.a. sina framgångar och okonventionella idéer i många publikationer, även i Länsstyrelsens bok "Vildmark och levande landskap" samt i många utländska trycksaker, t.o.m. i utländska reseledare.

 

Att nämna bara ett exempel på turistchefen och idésprutan Kuehnes framgångar: på endast 3 år sedan starten kunde Hede tack vare hans ihärdiga arbete och speciellt under ordföranden Jan Erikssons enastående och väl balanserade ledning registrera ett väldigt uppsving. Det var faktiskt under hans visa och framåtseende ledning turistbyrån hade sina bästa och mest produktiva år! Trots ett kommunalbidrag på endast 65 000 kronor hade turistbyrån 1986 en omsättning på 561 359 (!) kronor och redovisade, efter 25% avskrivning på inventarier, en vinst på 80 701 kronor. Antalet besökare för juni/juli/augusti hade det året ökat högst markant till 12 830, en ökning med 250% mot föregående år. Bara på "Orrstigen" och "Stora Skogsstigen" vandrade nästan 600 personer på vardera för att uppleva vår härliga natur! Inkommande telefonsamtal under sommaren blev nästan 1800 och öppettiden på turistbyrån dessa 3 månader var 939 timmar! Bara under juli månad drack 6 498 turister gratis kaffe på turistbyrån, som välvilligt skänktes av ICA, OK och numera nerlagda Konsum i Hede. Hur många som istället för kaffe drack te eller varm choklad finns tyvärr inga siffror om. Under sommaren 1987 kom nästan 15 000 besökare till turistbyrån som tog med sig över 58 000 olika broschyrer och flygblad! Trots alla framgångar nekade dock kommunen att höja bidraget till turistbyrån så att man åtminstone kunde behålla den fantastiskt duktiga och trevliga turistvärdinna Camilla Westlund. Alla dessa framgångar hade dock inte kunnat uppnås utan företagarnas, föreningarnas och enskilda ortsbors stöd, där dessutom de flesta varit med som medlemmar för att stödja turistbyrån. Medlemskapet bestod under sin "glanstid" av över 60 företag, 25 föreningar och nästan 200 enskilda ortsbor! Kuehne vill på detta sätt än en gång uttala ett stort tack och en eloge till alla som på ett sånt enastående, föredömligt och generöst sätt visat förståelse för vad turism betytt och fortfarande betyder för Hede. Hela bygden ställde faktiskt upp, på ett eller annat sätt, och samarbetet var fantastisk! Gnosjöandan? Kalla det hellre för "HEDEANDAN"!

 

Ytterligare en framgång kom när Kuehne 1987 lanserade en visa om hedeområdet, som man tidigare på Oltjärn inte visat intresse för. Efter en mindre justering av texten kallade turistchefen nu visan "Hedesången", en svängig hyllning till Hede, som Bojan Fosshaug skrev text och musik till, som "Hedes näktergal" Ingrid Månsson sjöng och den duktiga musikern och arrangören Åke Wennberg arrangerade och spelade in, utan krav på någon ersättning! Framställning av själva banden bekostades delvis av Konsum i Hede. Alla turister som kom till Hede eller var på genomresa det året fick gratis var sitt band!

 

En annan mycket uppskattad "världsnyhet" som turistbyrån började med 1987: turistchefen Kuehne körde med egen skoter bredvid längdåkningspåren och bjöd alla skidåkare han mötte på information, gratis kaffe, te, saft, kakor, godis och choklad och även på en "en liten jäkel" för den som ville ha. Den förste som Kuehne då träffade längs "Björnspåret" var dåvarande prästen i Hede, den mycket trevlige Bengt Laurell och någon kilometer efter honom kom hans "eftersläpande" fru. Det blev ett mycket livat möte! Även Bengt tog sig "en liten" men bad att "inte säga något om det till frugan". I släpet bakom skotern fanns dessutom grillkorv, bröd, senap, ketchup, elddon, ved, tändvätska, första hjälpen material, värmepåsar, komradio, verktygslåda, valla, skidspetsar och extra skidstavar, något som speciellt Ulrika Östberg var tacksam för när hon längs det långa Björnspåret bröt en av sina stavar och kort därefter mötte turistchefen med sitt ekipage och reservstavar. Sånt hade man aldrig varit med om förut och detta berättade även skoterfolkets tidning "Snofed" om med rubriken "Dukat bord i terrängen".

 

Allt var dock inte bara "frid och fröjd" under åren. Ännu en av turistchefens idéer kom 1987 när han ville lansera en semesteranläggning för rullstolsbundna personer på antingen Oltjärn eller Hede Camping. Kuehne knöt kontakter med bl.a. Sveriges Turistråds Sonja Lind, själv rullstolsbunden, som kom till Hede för att själv se på platsen och föra diskussioner, och med DHR samt DHR:s motsvarighet i Tyskland. Där finns det hundratusentals semesterhungriga rörelsehindrade och där var man eld och lågor och ville omedelbart skicka upp folk i bussar, innan man ens hunnit bli klar med planerna! Denna idé var nog den enda som Kuehne inte lyckades med, bland annat p.g.a. olika organisationers och företags oförståelse samt myndigheternas ovilja att satsa pengar på "drömmen". Kuehne tycker än idag att detta felslag var det mest deprimerande och negativa som hänt honom under hans karriär som turistchef. Ännu en deprimerande smäll kom i augusti 1987, när Kuehne en morgon kom in på turistbyrån och upptäckte att det varit inbrott under natten, där många värdefulla saker stulits, de flesta hans privata egendom som fanns där som utställningsobjekt.

 

Den värsta smällen kom dock 1987/88 när skatteverket gjorde en kovändning och nu plötsligt och utan förvarning ville beskatta även ideella föreningars vinster. Hede turistbyrå fick då en oväntad "present": kvarskatt på 31 220 kronor på årets vinst och en kvarskatteavgift på 3 120 kronor! Men inte hängde turistchefen läpp för det, han klarade av även denna ekonomiska smäll! Dock värst, tycker åtminstone Kuehne, var kommunens brist på förståelse för rimliga drifts- och informationsbidrag till turistbyråerna i turistkommunen Härjedalen, som egentligen borde stå för åtminstone personalkostnaderna.

 

1988 kom en grupp med 45 tyska turister som hade hört talas om turistchefen och Hede, för att paddla kanot i området. Några dagar efter kom en hel busslast med tyskar som blev så väl mottagna att dessa en vacker sommarmorgon mangrant ställde upp sig framför turistbyrån med presenter till turistchefen och spelade och sjöng visor i över en timme för honom, som tack för enastående service. I juni höll dåvarande kyrkoherde Bengt Laurell en predikan i kyrkan på tyska och tyskarna spelade på sina medhavda instrument. Det året kom också ett 30-minuters "live" reportage om Hede i Radio Linköping. Tyvärr kan allt det positiva som hänt under åren inte återges här eftersom det är alltför mycket.

 

I augusti 1989 kom Sveriges Konung och Drottning till Hede för att inviga den "nya" Sonfjällets Nationalpark", en arealutökning från 2700 till över 10 000 hektar. I samband med detta lyckades dock myndigheterna med konststycket att felstava själva namnet till "Sånfjället", något som då väckte ett ramaskri från befolkningen, som väl kände till namnets ursprung och betydelse. På frågan om varför man nu plötsligt stavade Sonfjället med "å" fick Kuehne av Länsstyrelsen svaret "det låter mer exotiskt". Hur låter då "Ståckholm" svarade Kuehne. Han hakade dock trots allt på festligheten med att ta fram "kavajpins" om "Nya Sonfjällets Nationalpark" och såg till att Posten tillverkade en alldeles speciell poststämpel med björn. Han tog också fram ett speciellt "första-dags-brev" med björnfrimärken och björnstämpel.

 

Men "skrällen" kom 1992 när Kuehne hade "fräckheten" att sälja ÄLGSKIT på burk. Första året sålde han älgskit för nästan 100 000 kronor, pengar som hjälpte till en bra bit på vägen att bedriva turistverksamheten. Förmodligen är det unikt att driva en turistbyrå, åtminstone delvis, genom försäljning av älgskit? Tidningar och radio från hela världen berättade om detta påhitt och svenska liksom många utländska TV-bolag köade för att komma till Hede och filma "skitgubben" och hedeområdet. På en enda vecka gav Kuehne live-intervjuer till över 20 inhemska och utländska radiostationer. Nästan över en natt blev Hede och Härjedalen känt i hela världen! Det var bara kommunen som då rynkade något på näsan, då man "inte ville bli känd för älgskit"! Innan dess hade dock älgskiten legat i naturen i tusentals år utan att någon ens tänkt på den, men efter Kuehnes "upptäckt" fanns det plötsligt ett otal personer som kopierade hans påhitt. En norrman t.ex. sålde mängder av älgskit under vinter-OS i Norge och plötsligt exploderade en lång rad olika älgprodukter på marknaden. Älgen hade blivit "kändis" i hela världen! Sedan ramlade mängder med utmärkelser in för Kuehne p.g.a. alla hans framgångar, från Leif Wikners "Uppstickartupp" och "Årets Gregorius" till "Jämtlands läns marknadsförare".

 

1994 kom Kuehnes nästa "tokidé": bröllopsnatt i björnide! Thomas och Lina Karlsson gifte sig i kyrkan och hakade på som första paret i hela världen att tillbringa sin bröllopsnatt i ett björnide. Även det uppmärksammades stort i världens medier, t.o.m. i Japan, och i Sverige med reportage i radio samt olika tidningar, bl.a. ett helsidesuppslag i Expressen!

 

Dock stoltast av allt är Kuehne över att han trots alla motgångar klarade av att göra turistbyrån nästan helt självförsörjande, tack vare hans flit samt ett gediget PR-arbete med de lokala företag, föreningar och enskilda invånare som resulterade i deras ytterst generösa stöd! Det kan nämnas att Kuehne på fritiden höll "servicekurser" för personalen på Konsum och genom detta och bl.a. medlemsservice och annonsförsäljning drog in värdefulla slantar som bidrog stort till finansiering av verksamheten. Anmärkningsvärt är att Hede första året fick endast 30 000 kronor och när Kuehne gick i pension mer än ett årtionde senare hade man 75 000 kronor i kommunalbidrag, som då knappt betalade för lokalhyra, telefon och porto. Två år fick turistbyrån i Hede inget bidrag alls men man "överlevde" ändå och Kuehne överlämnade vid sin pensionering verksamheten med vinst till sina efterföljare. Synd, säger Kuehne, att man inte har mera plats att berätta om allt det fantastiska och positiva som hänt under åren. Det kunde skrivas många fler sidor om Hede turistbyrås historia och framgångar. Efter hans pensionering steg dock av någon anledning kommunalbidraget plötsligt till 215 000 kronor! Därigenom fick han till sist en förtäckt ursäkt samt kredit och upprättelse för allt sitt arbete, när kommunen menade "Kuehne klarar sig ändå mycket bra själv".

 

Hela historien om turistbyrån visar ännu en gång klart och tydligt vad som kan uppnås med idérikedom, företagares stöd, hårt arbete, "eld i baken", känsla för området, bra och kompetent ledning och, framför allt:

 

SERVICE PÅ HÖGSTA NIVÅ - "a la HEDE TURISTBYRÅ"!